Jbstory

Vi åt lunch på ett litet kafe med utsikt över Eiffeltornet. Jag hade tagit pengar med mig, men när jag började rota i min väska efter att ha beställt suckade Justin och skakade på huvudet. Han lutade sig framåt och sa något. Sedan gick han sin väg. Servitrisen, som hade fått hjärtklappning när hon känt igen honom, nickade snabbt med stora ögon. Jag räckte fram pengar. Hon tog ingen notis om mig.
- Excusez-moi? Hon vände sig om.
- Je pourrais avoir à payer, nästan skrek jag  och var glad att jag hade tagit franska i skolan. Hon kunde inte ignorera mig längre.
- Pas, sa hon.
- Pourquoi ne pas, frågade jag irreterat.
- Parce qu'il l'a dit, sa hon och nickade mot Justin, som såg ut att försöka hålla sig för skratt. Det gick nästan.
Inte.
Jag gick uppgivet emot honom med min mat. Han log brett mot mig. Jag räckte fram min hand, och gömde pengarna i den. Han tog den Han tog pengarna så. Jag ryckte bort min hand. Han suckade igen, lika uppgiven som jag hade varit.
- Victoria...
Jag försökte ignorera känslan som bubblade inom mig när han sa mitt namn
- Nej?
Han skrattade och vi glömde båda två bort allt.

Eiffeltornet var vackert. Inte lika vacker som Justin, såklart. När man väl kom nära den ståtliga byggnaden var den plötsligt inte lika fin. Justin skrattade när han såg min reaktion, och tog min hand. Vi åkte upp i en hiss som såg ut att vilken sekund som helst braka ner. Vi var redan väldigt högt upp.

Och... uppe...

Jag hoppade ut ur hissen av en plötslig energiattack. Jag dansade runt (jag vet, jag vet, men jag var väl uppe i någon slags lyckorus) och sjöng. Justin gick lugnt bakom mig, antagligen intresserad (och lite rädd för) av vad jag skulle göra härnäst. Jag började babbla på svenska.
- Gud vad fint det är här! Man kan se så långt! Åhh... Min syster skulle älska det här stället!
Jag svängde runt och mötte Justin. Hans ögonbryn had åkt upp mot skyn.
- Vad är det?
- I... I don't understand what you're saying.
- Åh. Eh. Förlåt.
Jag bytte snabbt språk. Jag var bra på det.
- Vad var det för språk?
- Svenska. Min mamma är svensk.
- Jag kan verkligen inte så mycket om dig.
- Vi träffades igår.
Var det verkligen bara igår? Kändes som en evighet sedan.
- Just det.
Jag skrattade.
- Du vet inte ens hur gammal jag är!
- Hur gammal är du då?
- Fjorton.
Han såg orolig ut.
- Jag är fyra år äldre än du...
- Ja?
- Om vi gick... Tja, om vi hade något... Om vi gick ut som ett par, skulle inte folk tro att jag var en pedofil eller något sådant då?
Han hade rätt. Det hade jag inte tänkt på.
- Du behöver ju inte skrika till alla hur gammal jag är, om du säger att vi är ihop. Om vi är det, såklart. För... Du har väl ingenting emot det?
- Nej, han skakade bestämt på huvudet.
- Så... Låt det bli till ett senare problem. Alltså om vi...
- Brukar du kyssas på första dejten? avbröt han. Och lutade sig framemot mig. Vi var väldigt nära.
- Det beror på.
- På vad?
- Vem jag är med, sa jag och kysste honom.

För hjälp med franskan: Google Översätt. Det blir lite tabbar, men man fattar.