Forever: Del 14: Last step to Forever
- Ella, oroa dig inte, kraxade jag.
- Han älskar dig, Ella... Du kan låta mig vara...
- Han älskar dig mer, skrek hennes gälla röst och en ny våg av smärta skar igenom mig. Jag kunde knappt andas.
- Ell..
Min mamma rusade in i rummet, följd av tre läkare.
- Det här går inte längre, viskade hon.
Ella var borta.
Jag är uppkopplad till en hjärtmonitor, en blodpumpare, en maskin som ser till att jag andas och en som pratar åt mig. Jag tänker något, och den säger det.
Justin var alltid med mig. Paparazzin hade sett honom här många gånger och alla spekulerade kring det.
Han hade sagt att det var värt det. Han hade sagt att han skulle gå ut med att hans flickvän låg på sjukhus.
Hade han gjort det?
Nej.
Det är tur för mig, då hade det blivit värre med Ella. Hon vägrade släppa mig. Och jag vägrade släppa Justin. Om det är en sak här i livet jag inte skulle klara av att förlora, var det Justin Drew Bieber. Om han försvann, försvann jag. Jag skulle bara vara ett tomt skal.
Det var jag ju nästan.
Fast tvärtom.
Det var själviskt av mig. Jag borde låta honom få vara med någon som är frisk. Istället binder jag honom till mig, jag som inte har inga hopp för framtiden.
Jag skulle antagligen dö snart om jag inte släppte Justin.
Men jag klarade det inte.
Under tiden blev Justin mer och mer kär i Ella. De träffades under de tider han inte var med mig. Men han kunde inte vara med mig så mycket, jag sov mest. Min kropp sparade all min energi och kraft till den nattliga stunden med Ella så att jag inte skulle dö på momangen.
Så, precis som i Twilight, var jag säker på tre saker:
1. Jag var döende
2. Jag skulle kunna bli frisk om jag släppte Justin.
3. Jag skulle dö då med.
Så jag hade inte så hemskt mycket att göra åt det. Jag hade förlorat allt hopp. Det enda jag ville var att Justin skulle leva och må bra. Det kunde han inte göra med en flickvän i den position jag befann mig i. Det var det som fick mig att bestämma mig. Dessutom hade han ju gått ut med att han älskar Ella, det är enklare så.
- Justin, sa maskinen argt när han kom in i rummet. Jag skulle ha viskat, men maskinen var inte tillräckligt utvecklad för det.
- Victoria, älskling.
- Justin, det är dags.
- För vad, älskling?
- För oss att skiljas.
Jag började gråta hysteriskt, men maskinen var lika hård som förut.
- Victoria, hur kan du säga något sådant?
- Jag kan inte fortsätta med det här, Justin.
- Victoria, nej...
Hans ögon fylldes av tårar.
- Jag måste, Justin. Vi måste. Gå nu.
- Ella, jag har släppt honom. Han är din. Låt mig vara...
- Du höll på för länge. Du måste straffas.
Hennes ögon blixtrade.
- Straffas? Straffas med vad?
Hennes svar bekräftade mina misstankar.
Men jag hade ju inte honom längre, jag såg ingen mening med att leva.
- Döden.
Jag skrek. Och skrek. Skrek mer.
- Victoria?
Det var inte mamma. Inte någon av mina läkare. Det var den enda som Ella inte kunde gömma sig för.
Det var Justin.
Och han såg henne.
Vad hon gjorde mot mig.
Han såg henne.
Hans ögon brann.
Hon var hjälplös.
Jag dog.
Allt blev svart.
Justins POV
- Ella? Hur kunde du?
Ögonen jag en gång drunknat i låtsades vara oförstående och oskyldiga.
- Jag såg hur du plågade henne! Ljug inte för mig!
- Justin, du förstår inte... Jag älskar dig, hon förstörde det bara för oss!
- Så du bestämde dig för att tortera henne till döds så du kunde få vara med mig?
Hon nickade sakta.
- Hur gjorde du det? Det var ju bara inre blödningar!
- Jag härstammar från den uråldriga släkten Qfenom. Det rinner magiskt blod i mina ådror. Jag är en häxa, Justin.
Okej, den här tjejen, tjejen som jag trodde att jag älskade, behövde hjälp.
- Vad kan du göra?
- Jag skära upp någons inre. Jag kan... få folk att förälska sig med mig...
Jag älskade inte henne. Inte på riktigt. Jag älskade Victoria. Och bara Victoria. Jag var så lättad.
- Hur... Hur kunde du... Och nu är hon... Hon är död.
- Jag kan få folk att komma tillbaka från döden. Jag kan återuppliva människor.
Jag stirrade på Ella, min första kärlek.
- GÖR DET!
----------------------------------------------------------
Vad kommer att hända? Kommer Victoria komma tillbaka, eller är hon borta för alltid?
- Han älskar dig, Ella... Du kan låta mig vara...
- Han älskar dig mer, skrek hennes gälla röst och en ny våg av smärta skar igenom mig. Jag kunde knappt andas.
- Ell..
Min mamma rusade in i rummet, följd av tre läkare.
- Det här går inte längre, viskade hon.
Ella var borta.
Jag är uppkopplad till en hjärtmonitor, en blodpumpare, en maskin som ser till att jag andas och en som pratar åt mig. Jag tänker något, och den säger det.
Justin var alltid med mig. Paparazzin hade sett honom här många gånger och alla spekulerade kring det.
Han hade sagt att det var värt det. Han hade sagt att han skulle gå ut med att hans flickvän låg på sjukhus.
Hade han gjort det?
Nej.
Det är tur för mig, då hade det blivit värre med Ella. Hon vägrade släppa mig. Och jag vägrade släppa Justin. Om det är en sak här i livet jag inte skulle klara av att förlora, var det Justin Drew Bieber. Om han försvann, försvann jag. Jag skulle bara vara ett tomt skal.
Det var jag ju nästan.
Fast tvärtom.
Det var själviskt av mig. Jag borde låta honom få vara med någon som är frisk. Istället binder jag honom till mig, jag som inte har inga hopp för framtiden.
Jag skulle antagligen dö snart om jag inte släppte Justin.
Men jag klarade det inte.
Under tiden blev Justin mer och mer kär i Ella. De träffades under de tider han inte var med mig. Men han kunde inte vara med mig så mycket, jag sov mest. Min kropp sparade all min energi och kraft till den nattliga stunden med Ella så att jag inte skulle dö på momangen.
Så, precis som i Twilight, var jag säker på tre saker:
1. Jag var döende
2. Jag skulle kunna bli frisk om jag släppte Justin.
3. Jag skulle dö då med.
Så jag hade inte så hemskt mycket att göra åt det. Jag hade förlorat allt hopp. Det enda jag ville var att Justin skulle leva och må bra. Det kunde han inte göra med en flickvän i den position jag befann mig i. Det var det som fick mig att bestämma mig. Dessutom hade han ju gått ut med att han älskar Ella, det är enklare så.
- Justin, sa maskinen argt när han kom in i rummet. Jag skulle ha viskat, men maskinen var inte tillräckligt utvecklad för det.
- Victoria, älskling.
- Justin, det är dags.
- För vad, älskling?
- För oss att skiljas.
Jag började gråta hysteriskt, men maskinen var lika hård som förut.
- Victoria, hur kan du säga något sådant?
- Jag kan inte fortsätta med det här, Justin.
- Victoria, nej...
Hans ögon fylldes av tårar.
- Jag måste, Justin. Vi måste. Gå nu.
- Ella, jag har släppt honom. Han är din. Låt mig vara...
- Du höll på för länge. Du måste straffas.
Hennes ögon blixtrade.
- Straffas? Straffas med vad?
Hennes svar bekräftade mina misstankar.
Men jag hade ju inte honom längre, jag såg ingen mening med att leva.
- Döden.
Jag skrek. Och skrek. Skrek mer.
- Victoria?
Det var inte mamma. Inte någon av mina läkare. Det var den enda som Ella inte kunde gömma sig för.
Det var Justin.
Och han såg henne.
Vad hon gjorde mot mig.
Han såg henne.
Hans ögon brann.
Hon var hjälplös.
Jag dog.
Allt blev svart.
Justins POV
- Ella? Hur kunde du?
Ögonen jag en gång drunknat i låtsades vara oförstående och oskyldiga.
- Jag såg hur du plågade henne! Ljug inte för mig!
- Justin, du förstår inte... Jag älskar dig, hon förstörde det bara för oss!
- Så du bestämde dig för att tortera henne till döds så du kunde få vara med mig?
Hon nickade sakta.
- Hur gjorde du det? Det var ju bara inre blödningar!
- Jag härstammar från den uråldriga släkten Qfenom. Det rinner magiskt blod i mina ådror. Jag är en häxa, Justin.
Okej, den här tjejen, tjejen som jag trodde att jag älskade, behövde hjälp.
- Vad kan du göra?
- Jag skära upp någons inre. Jag kan... få folk att förälska sig med mig...
Jag älskade inte henne. Inte på riktigt. Jag älskade Victoria. Och bara Victoria. Jag var så lättad.
- Hur... Hur kunde du... Och nu är hon... Hon är död.
- Jag kan få folk att komma tillbaka från döden. Jag kan återuppliva människor.
Jag stirrade på Ella, min första kärlek.
- GÖR DET!
----------------------------------------------------------
Vad kommer att hända? Kommer Victoria komma tillbaka, eller är hon borta för alltid?
Kommentarer
Trackback
